Här är en kortfattad och bra artikel från Military Medicine om kunskapsläget inom anestesi vid trauma. Författarna är anställda inom Joint Trauma Systems som är en gren av amerikanska försvarsdepartementet men slutsatserna är överförbara till civila förhållanden. Läs hela artikeln här:
D.G. Nevin är anestesiolog och överläkare i London’s Air Ambulance och på Royal London Major trauma Centre. K. Brohi har en bakgrund inom både anestesi och kirurgi men är nu verksam som traumakirurg på Royal London Major trauma Centre och som professor i traumatologi vid Queen Mary University of London. Brohi ligger bakom trauma.org.
I decemberutgåvan av Anaesthesia finns en editorial av Nevin & Brohi som går igenom den evidens som f.n. finns för och emot permissive hypotension. Läs den! Sammanfattningsvis skriver de:
I senaste BMJ publicerades en systematisk review för att svara på frågan: Hur påverkar vasopressorterapi prehospitalt, på traumarummet eller under den akuta kirurgin outcome hos patienter med traumatisk skada (penetrerande och trubbigt våld)? Studier som bara studerade vasopressorterapi på IVA exkluderades. Vasopressorer som studerades var noradrenalin, adrenalin fenylefrin, efedrin, dopamin, vasopressin, vasopressinanaloger, men också primärt inotropa läkemedel som dobutamin.
Hypotesen var att vasopressorer skulle vara associerat med sämre outcome i observationsstudier eftersom kliniker oftare skulle ha gett vasopressorer till sjukare patienter, medan i RCT:er skulle vasopressorer inte vara associerade med sämre outcome.
Mycket riktigt fann man en association med sämre outcome i observationsstudierna men ingen association i RCT. Dock bedömde man att evidensgraden i samtliga studier var låg och att RCTn var underpowered. Konklusionen blev att det med nuvarande evidens inte går att svara på frågan!
Early vasopressor use following traumatic injury- a systematic review
På traumAAnestesi-kursen på Karolinska v50 kommer luftvägshantering vid trauma att avhandlas på onsdag eftermiddag – katedrala föreläsningar och praktiskt träning. Förbered dig genom att läsa en utmärkt review-artikel av den Kanadensiska luftvägsgurun George Kovacs!
Forskartrion Erik Thelin, David Nelson och Bo-Michael Bellander på NIVA, Karolinska har gjort en genomgång av den litteratur som finns om S100B som hjärnskademarkör vid traumatisk hjärnskada. Artikeln kan sammanfattas i 4 punkter:
Att använda halskrage prehospitalt på potentiellt halsryggskadade patienter har varit state-of-the-art i flera årtionden. På senare år har nyttan av halskragen börjat ifrågasättas . Norske neurokirurgen Terje Sundström och medförfattare, publicerade 2014 en review i ämnet. Sammanfattningsvis skrev de att evidensen för att använda halskrage är svag, medan evidensen för att halskragen kan göra skada är relativt stark. Hur ska man göra då? Läs här;
Prehospital Use of Cervical Collars in Trauma Patients- A Critical Review
Det som framkommer mer och mer tydligt är att protokollstyrd vård av TBI förbättrar outcome och sparar pengar. Det finns sannolikt utrymme för förbättring. BEST:TRIP trial visade att ICP-tröskel enbart inte förbättrade outcome. Just nu väntar vi på BOOST2-trial som ska svara på frågan om PbtO2-monitorering tillför något jämfört med ICP-monitorering. En förhoppning för framtiden är att en skräddarsydd intensivvård, exv anpassad efter bevarad/icke bevarad autoregulation, beräkning av optimalt CPP, ska förbättra outcome ytterligare. Här är en bra genomgång av modern neurointensivvård:
Pathophysiology and Clinical Management of Moderate and Severe Traumatic Brain Injury in the ICU
Hypotension, hypoxi (och hyperkarbi) skall undvikas vid svår TBI (Chesnut et al 1993). En utmärkt induktionsdrog skulle därför vara en drog som inte sänker trycket och inte försvårar ventilation eller intubationen. Perfekt med ketamin, eller? Historiskt sett har ketamin inte varit accepterat pga en uppfattning av att det kunde höja ICP. Den här artikeln försöker reda ut hur den uppfattningen uppstod och vad vi tror i dag:
The Emerging Use of Ketamine for Anesthesia and Sedation in Traumatic Brain Injuries
I neurointensivvården arbetar man dagligen med att motverka de sekundära effekterna av en traumatisk hjärnskada; den sekundära hjärnskadan. Det uppstår dysregulationer av koagulationen, hjärnans blodflöde, upp- och nedregleringen av inflammatoriska celler, elektrolytbalansen, mm. Flera strategier har testats för att stävja detta; steroider, statiner, progesteron, betablockare, hypotermi, mm. Denna artikel går igenom de senaste årens forskning i detta ämne:
Louis Riddez, Magnus Falkén, Martin Sundelöf, Carl-Magnus Wahlgren och Anders Östlund publicerade 2013 denna översikt av triagering av traumapatienter, skadekontroll av torakala-, abdominella- och retroperitoneala blödningar och transfusion vid massiv blödning:
Första livräddande åtgärder vid svåra skador mot torax och buk
traumarummet 
Senaste kommentarer