Andreas Brännström är ST-läkare i anestesi och intensivvård i Falun. I maj 2021 försvarade han sin avhandling ”Translational studies on mechanical hemostasis and coagulopathy in trauma”. Avhandlingen består av fem studier där Brännström och kollegor har studerat mekanisk aortakompresseion (AAJT) och endovaskulär aortaocklusion (REBOA) vid trauma samt studerat traumainducerad koagulopati (TIC). Introduktionen i avhandlingen ger en snabb överblick över fältet och rekommenderas varmt! Ladda ner avhandlingen via länken nedan.
Karim Brohi och medarbetare på The Royal London hospital samlar nu in data till ReWiRe-studien (fas 2 studie), som ska utvärdera om den selektiva adenosin (A2a) receptor-agonisten Regadenoson, är säker att ge vid hemorragisk chock efter trauma. Man vill i förlängningen se om Regadenoson kan verka kardioprotektivt och förbättra utfallet vid hemorragisk chock efter trauma.
Hypotesen är att en dos Regadenoson tidigt i förloppet ska ge en koronar vasodilatation som i sin tur ska skydda mot traumainducerad hjärtskada – Trauma Induced Secondary Cardiac Injury (TISCI). I djurstudier har Regadenoson förbättrat hjärtfunktionen, minskat uttryck av chock-markörer, minskat behov för vätsketerapi och förbättrat överlevnaden. Regadenoson har en halveringstid på ca 5 min och kan potentiellt orsaka tachykardi och hypotension.
I den här studien, publicerad i senaste BJA, jämförde författarna farmakokinetiken för tranexamsyra när det gavs intravenöst respektive intramuskulärt. Studiepatienterna var 30 st traumapatienter med pågående blödning. De fann att tranexamsyra tolererades väl när det injicerades i.m. och att terapeutiska koncentrationer i blodet uppnåddes inom minuter.
En dansk arbetsgrupp bestående av nationella representanter för akutläkare, neurokirurg, ortoped, anestesiolog, radiolog samt ambulanssjukvården har i ett grundligt utfört arbete svarat på följande frågor:
Ska vuxna trauma-patienter med skador/skademekanismer, som medför risk för utveckling av sekundära ryggmärgsskador, immobiliseras spinalt med..
Hård nackkrage?
Spine board?
Vakuummadrass?
Ska vuxna trauma-patienter med isolerade penetrerande skador immobiliseras spinalt?
Bör beslutet om immobilisering ske med hjälp av en klinisk beslutsalgoritm?
Här är en kortfattad och bra artikel från Military Medicine om kunskapsläget inom anestesi vid trauma. Författarna är anställda inom Joint Trauma Systems som är en gren av amerikanska försvarsdepartementet men slutsatserna är överförbara till civila förhållanden. Läs hela artikeln här:
Transnasal Humidified Rapid-Insufflation Ventilatory Exchange eller Apnoisk oxygenering används ibland även på traumafall även om det än så länge inte är studerat. Här är operationssalstudien som Jonsson Fagerlund refererade till under kursen:
En nyligen publicerad RCT, randomiserades 500 TBI-patienter med GCS < 9 till hypotermi (33-35º) eller normotermi (37º±0,5º). Resultatet var att normotermi inte förbättrade det neurologiska utfallet efter 6 månader. Det var inte heller någon skillnad i någon av de sekundära utfallsmåtten (se nedan).
I studien inducerades hypotermi prehospitalt med kall (4º) inf NaCl 2000 ml och med kyltäcken så fort patienten var på akuten. En måltemp på 35º eftersträvades tills en eventuell risk för blödning var utesluten – därefter eftersträvades en måltemp på 33º±0,5º. Hypotermin fortsatte i minst 3 dygn och max 7 dygn. Orsak till att hålla patienten fortsatt kyld var om ICP > 20 mmHg. Primärt utfallsmått var skillnad i Glasgow Outcome Scale Extended (GOS-E) > 4 (klarar sig själv, kan återgå till arbete med ev. assistans) efter 6 månader. Sekundära utfallsmått var medelvärde på GOS-E efter 6 mån, sjukhusmortalitet, komplikationer första 10 dagarna, tid i respirator, tid på IVA, tid på sjukhuset, mortalitet inom 6 månader.
I en liknande RCT (Eurotherm 3235) från 2015 gick det sämre för de TBI-patienter som randomiserades till hypotermi som behandling av intrakraniell hypertension jämfört med de som fick standardbehandling.
Dr Olheden från Trauma & Akutenheten, PMI Karolinska var på plats som ledningsläkare efter terrordådet på Drottninggatan 7 april 2017. Här återberättar han sina upplevelser ur ett katastrofmedicinskt perspektiv på TraumAAnestesi-kursen i december 2017:
Senaste kommentarer