Kan prehospitala blodtransfusioner rädda liv vid trauma?

I senaste JAMA finns en retrospektiv kohortstudie av prehospitala blodtransfusioner i krig. Studien är gjord av Stacy Shackelford och medarbetare på Defense Center of Excellence for Trauma i San Antonio. De har studerat 502 skadade amerikanska soldater i Afganistan mellan åren 2012 – 2015 och gjort en analys av associationen mellan prehospital transfusion och överlevnad. MedevacInkluderade studieobjekt var soldater som hade skadats i fält och som på skadeplatsen bedömdes vara i hemorragisk shock eller hade en traumatisk extremitetsamputation. De som hade fått prehospital transfusion (55 st) matchades mot de som fick transfusion först vid ankomst till sjukhus (447). Matchningen baserades på 1) skademekanism 2) Förekomst av hemorragisk shock 3) Allvarlighetsgrad på extremitetsamputation 4) Förekomst av skallskada 5) Blödning från bålen.

I den här studien hade de som fått prehospital transfusion bättre överlevnad efter ett dygn och inom 30 dagar. Efter ett dygn hade 3 av 55 som fått prehospital transfusion avlidit (5%) och 85 av 447 de som inte fått det (19%). Skillnad mellan grupperna således 14 % (95% CI, 21%, 6%]; P = .01). Efter 30 dagar hade 6 av de som fått prehospital transfusion avlidit (11%) och 102 av de som inte fått det (23%). Skillnad således 12 % (95% CI, 21%, 2%); P = .04).

  • 55 st fick prehospital transfusion (E-konc och/eller plasma).
  • Hos dem var mediantiden till transfusion 7 min från sjukvårdsteamets ankomst och 36 min efter skadeögonblicket.
  • I cohorten som de matchades mot var mediantiden till transfusion 28 min och 53 min efter skadeögonblicket.
  • 2 E-konc eller 1 E-konc + 1 plasma var minimum av blodprodukter i helikoptrarna.
  • Shock definerades som SAP <90 mm Hg, puls >120/min eller shock index > 0.9 (pulsfrekvens ÷ SAP)
  • Majoriteten av skadorna var orsakade av sprängmedel, övriga var skottskador.
  • Efter ett dygn hade prehospitala cohorten fått 15 enheter E-konc jämfört med 11 enheter i den matchade kohorten som inte fått transfusion prehospitalt.

Association of Prehospital Blood Product Transfusion During Medical Evacuation of Combat Casualties in Afghanistan With Acute and 30-Day Survival

Kan detta överföras på traumaomhändertagande i det civila? Det är hittills inte gått att visa i någon studie. Sannolikt har det att göra med stora variationer i resten av vårdkedjan, snarare än en patofysiologisk skillnad mellan militära och civila skador. Tankar om detta? Kommentera gärna!

Annonser

Stor studie: kryoprecipitat

Fibrinogen ges i USA och Storbritannien som kryoprecipitat, ett 150-200 ml fruset koncentrat av ca 2 g fibrinogen som tinas på ca 15. Förutom fibrinogen innehåller påsen också fibronektin, faktor VIII, von Willebrand faktor, faktor XIII och trombocytmikropartiklar. I Sverige används istället renat och frystorkat fibrinogen i pulverform (med spår av fibronektin). En pilotstudie gjord 2015 (Cryostat 1) visade att det var möjligt att inom 90 min inkludera, randomisera och ge kryoprecipitat till traumapatienter som behövde massiv transfusion. Nu ska det genomföras en storskalig studie (Cryostat 2) för att ta reda på om kryoprecipitat inom 90 min förbättrar outcome på patienter med behov för massiv blodtransfusion.

CRYOSTAT 1

CRYOSTAT 2

Bakgrunden till båda studierna är bl.a att fibrinogennivåer har visats vara en bra prediktor för vilka som behöver massiv transfusion och att administration av fibrinogen i det läget höjer s-fibrinogen till normala (terapeutiska?) nivåer. Dock har hittills ingen studie visat någon minskad 28-dagars mortalitet. De studier som gjorts fram till i dag har varit relativt små och har saknat statistisk power för att kunna visa några säkra skillnader.

Fibrinogen level on admission is a predictor for massive transfusion

Fibrinogen in the initial resus of severe trauma

 

Pulsen högre än trycket efter trauma? Beställ blod, eller?

blood-005

Knappt hälften av alla som inte avlider omedelbart men inom det första dygnet efter trauma, gör det för att de blöder ihjäl. Näst vanligaste dödsorsaken är skallskada. Om blödningen kan stoppas och blodförlusten ersättas, minskar mortaliteten, möjligen pga att uppkomsten av en akut traumatisk koagulopati kan stävjas. Mycket kraft läggs därför på att skilja ut de som har behov av massiv blodtransfusion.

En forskargrupp på service d’Anesthésie-Réanimation i Strasbourg har gjort en retrospektiv analys av sitt traumaregister där de studerade om prehospitalt Shock Index och Pulstryck/hjärtfrekvens ratio kunde prediktera vilka som behövde massiv transfusion.

  • Shock Index (SI) = Systoliskt blodtryck / hjärtfrekvens.
  • Pulstryck/hjärtfrekvens ratio (PP/HR ratio) = (Systoliskt blodtryck – diastoliskt blodtryck) / hjärtfrekvens.

Populationen man studerade var 3689 oselekterade traumapatienter där 176 st fick massiv transfusion. Optimal cut-off för SI var 0,97 vilket gav en sensitivitet på 68 % och specificitet på 86 %. Optimal cut-off för PP/HR ratio var 0,44 med sensitivitet 75 % och specificitet 74 %.

Är det här användbart? Ja, SI är lätt att använda som en tumregel och har potential att minska prehospital undertriagering. PP/HR ratio kräver lite mer tankearbete men borde spegla fysiologin bättre.

Prehospital shock index and pulse pressure/heart rate ratio to predict massive transfusion after severe trauma

 

 

 

 

Permissiv hypotension =vänta med att transfundera, eller?

Begreppet myntades i slutet på 80-talet och studerades initialt på aortablödningar, senare har studierna inkluderat företrädelsevis trauma med skarpt våld men även trubbigt våld har studerats. På 80-, 90- och 00-talet resusciterade man oftast med kristalloider och/eller syntetiska kolloider medan man på senare år har börjat resuscitera mer och mer med blodprodukter. Daniel Nevin på Royal London Hospital håller här en utmärkt föreläsning:

För en fullständig genomgång av litteraturen, gå till trauma.org: http://www.trauma.org/archive/resus/permissivehypotension.html

Retrospektiv cohortstudie: Tranexamsyra prehospitalt

Prehospital administration of txa in trauma patients

Artikeln i korta drag:

Det finns inga större studier på TXA i populationer som liknar vår svenska.

Prehospitalt TXA var oberoende associerat längre tid till död.

Prehospitalt TXA var oberoende associerat med lägre dödlighet första dygnet.

Störst skillnad gjorde det för svårt skadade patienter.

Författarna tycker att första dosen TXA kan ges prehospitalt. I diskussionen funderar man på om den terapeutiska effekten kan vara anti-inflammatorisk snarare än anti-fibrinolytisk

 

PROPPR-trial

PROPPR var en stor multicenter studie där 680 traumapatienter med stor blödning randomiserades till transfusion med plasma, trombocyter, e-konc i förhållandet 1:1:1 eller 1:1:2 (trombocyterna gavs först om det bara fanns en infart, annars parallellt). Med svenska transfusionsenheter skulle det motsvara 4 E-konc, 4 plasma, 1 trc-konc eller 8 E-konc, 4 plasma, 1 trc-konc. Studien var pragmatisk på såtillvida att transfusionen avslutades när det var kliniskt indicerat och prokoagulantia och tranexamsyra kunde ges fritt. Utfallet blev ingen signifikant skillnad mellan grupperna avseende 24 timmars eller 30 dagars mortalitet.  Dock var det fler i 1:1:1 gruppen som uppnådde hemostas och färre som dog av blodförlust under de första 24 timmarna. Totala mängden blodprodukter var 16 resp 15 enheter. Trots mer plasma och trombocyter i 1:1:1 gruppen hade de inte fler transfusionsrelaterade komplikationer. 1:1:1 gruppen hade ett lägre transfusionsbehov efter studieprotokollet avslutades (efter blödningskontroll). Författarna föreslår att 1:1:1 förhållandet skall övervägas vid stor blödning tills dess att blödningskontroll uppnås.

Transfusion of Plasma Platelets and Red Blood Cells in a 111 vs a 112 Ratio and Mortality in Patients With Severe TraumaJAMA 2015 Holcomb

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑